Christel Jönsson, ur Zenit Kulturtidningen i väst
Svävande tillstånd Christel Jönsson ser tyngdlöshet som symbol för frihet
På Galleri Stockselius i Skövde visar Christel Jönsson ett aktuellt urval målningar och en video. Motiven kan växla, men genomgående slås man av hennes kunskaper om måleriet och dess möjligheter. - Jag gick på Konstfack, men kände att jag ville vidare. Så jag flyttade till Italien och gick på Florens Konstakademi i fem år. Där bedrivs en utbildning som är samtidigt traditionell och nyskapande. Traditionell i den meningen at man, till skillnad från i Sverige lägger en stor betoning på konstens hantverk, vi fick verkligen lära oss målerihantverket från grunden. I dag har hon så grundliga kunskaper att hon kan göra det hon vill göra. - Men utbildningen i Florens var otraditionell på de sättet att jag kunde plocka ihop en examen som inte bara bestod av måleri och konst. Jag lade till bland annat musikfilosofi och mode. - Den här öppenheten och vidsynen gav också en världsbild och ett öppet konstnärligt förhållningssätt som jag är mycket glad för. Och det ände så mycket i konsten under den tid jag var i Italien som satte djupa spår i mitt sätt att se på och förhålla mig till konsten. - Den ska kallade transavantgardistiska konsten blomstrade upp. Och modet och den nya möbeldesignen fick stort genomslag. Och postmodernismen gjorde att konsten aldrig blev sig lik igen. Jag är glad för den nya friheten. Christel Jönsson blev klar med sin utbildning 1987. Efter tio år i Italien flyttade hon hem till Sverige, till Viken i Skåne där hon nu är verksam. Hon arbetar som performanceartist, gör filmer och objekt och målar. - Måleriet är grunden i mitt skapande. Och som en följd av mina italienska erfarenheter finns det nog mycket av konstens hantverk i mina bilder; matt mot blankt, fett mot magert, högt mot lågt. Jag gör ett modernt måleri med traditionella tekniker.
- Jag varierar färger och färgställningar mycket och den varierar min sinnesstämning och den i sin tur påverkar min intuition. Ett liv innehåller ju alla känslolägen och det avspelar sig förstås i färgen i en konstnärs målningar. Skulle jag nämna några inspiratörer blir det nog Tapies och Burro. Flera av målningarna på utställningen har några platta figurer som återkommer som ett slags ikoner som sätts i olika sammanhang och situationer. - Jag använder bilder som jag hittar och som biter sig kvar, som jag blir berörd av. Jag har ingen plan, jag litar till min konstnärliga och mänskliga instinktiva uppfattning av dem. - De figurer som finns i flera av de här målningarna är manliga transvestiter i kvinnokläder. En man som ser ut som en kvinna, både och snarare än antingen eller. Den flytande gränsen gör att de blir människor helt enkelt. Jag söker efter helande svar. Vad berättar dina bilder?
- Jag försöker bara ta fram det som vill bli uttalat. Jag följe min intuition och jobbar på tills det känns bra. Figurerna och mönstren blir mina redskap för att skapa en spännande bild. De kommer till i strävan att avläsa samtiden och spegla den. Inte som den ser ut på ytan, mera som den känns. Jag söker efter svar på existentiella frågor. Bilderna är symboler som byggts upp av symboler. Det finns mönster i målningana? - Jag är inte intresserad av mönster i min konst. Snarare av rytm. Kanske har det med mitt musikintresse att göra. Men det är viktigt för mig att redovisar mitt sökande klart och enkelt. Jag vill ha en bildspråklig tydlighet i bilderna. - Bilderna ska vara lätta att få kontakt med och läsa av. Klara och okomplicerade färgplan. Bilderna har inte mycket djup och perspektiveffekter. Det är ett medvetet val. Jag vill att skeendet ska utspela sig i ytan. Stringens är ett nyckelord i mitt skapande och gestaltande och stämmer med mina nuvarande estetiska ideal. Några av bilderna skildrar svävande figurer. - Svävandet är ett intressant gränstillstånd. Jag ser tyngdlösheten som en symbol för frihet, en metafor för lycka eller arbetet när man har flow. I bilderna jobbar jag med att söka andra intressanta tyngdpunkter. - Det svävande tillståndet är det ulimata, det finns tröst och lycka i det. Rent bildmässigt är det förstås en utmaning att jobba med kontrasten mellan tungt och lätt. Filmen jag visar skildrar olika aspekter på tyngd och svävande. En man simmar med en tung sten på raka arnar. Det ser lätt, lustfullt och helt naturligt ut. Och en manet är liksom sinnebilden av ett fritt, vackert och fullkomligt självklart svävande. Hur ser du på skönhet som ett värde ikonsten? - Många tycker om att göra vackra saker. Det är inte mitt huvudintresse. Jag vill komma bortom det som bara är estetiskt. - Jag strävar i min konst, oavsett om det är en film, en performance eller en målning att gestalta en fortgående kommunikation jag har med mig själv. Jag vill förtydliga för mig själv vad som händer med mig. Men det fungerar bäst när betraktaren går in med vad han själv är och har.
BO BORG 070925 Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst