Bertil Warnolf

Bertil Warnolf målar så att det kliar i fingertopparna. Känseln vill bekräfta det ögat ser, men som förnuftet vet är omöjligt. Det handlar om trompe l’oeil-måleri, denna klassiska genre inom konsthistorien. Ordagrant betyder det ”lura ögat”, och det är just vad Warnolf gör i sin utställning på Galleri Persson. Det är inte bara materialen han målar så skickligt att det flätade träet framstår som en realitet, medan hudens mjukhet smeker handflatan. Lika mycket är det formerna som sväller och buktar, när yta och djup häver sig. Fast allt det där är egentligen av underordnad betydelse.

Visserligen behärskar han till fullo hantverkets precision, men illusionerna han framkallar är knappast för sakens skull. Istället skruvar han motiven mot en oroande surrealism, där det lekfulla stöts mot det dovt existentiella. Den dimensionen ryms även inom trompe l’oeil-måleriets tradition. Särskilt under 1600-talet glänste holländska konstnärer i så kallad vanitasmotiv. På Statens museum för kunst i Köpenhamn hänger en svit av dessa mästerverk.

I raffinerande stillebens blandas målarens färgfläckande pensel och triviala attiraljer med symboler för livets förgänglighet och själens möjliga uppståndelse. Allt så verklighetstroget framställt att man tror sig kunna plocka föremålen direkt från duken. Denna teknik föll samhällets välbärgade skikt i smaken under barockens 1600-tal, med dess smak för sofistikerade gåtor och allegorier.

Bertil Warnolf hoppar dock över all symbolik och tar ett personligt grepp om genren. Därmed fortsätter han den väg som han gjort till sin, men rör sig likväl framåt. Jag gillar hans humor, fast kanske allra mest hans sätt att nästan omärkligt puffa det rimliga över orimlighetens kant. Diskret smyger han in absurditet i de minutiöst tecknade formerna. Innanför färgens släta yta kollapsar han logiken med trovärdiga penseldrag.
Utställningen sponsras av Carovin AB, Stockholm.

Bertil Warnolf CV »

Recensioner »