Björn Wessman
| RESA
För en tid sedan besteg jag ett berg i närheten av vår högsta topp, Kebnekaise. Oansenlig i jämförelse med Kebnekaise. Man går sig trött men ska likväl bara till nästa krön, och till nästa o.s.v. Nyfikenheten övervinner utmattningen. Så har jag, vi, människan sökt bortanför det vi känner, ibland sturskt orädda men inte sällan med hjärtat i halsgropen. Jag är inte en självsvåldig äventyrare, inte heller en globetrotter. Likväl är det resorna som givit mig bränsle för mina landskap. Resor har gått till Frankrike, till ett annat leverne, ett annat ljus. I Australien mötte jag Aboriginernas uråldriga kultur och ett landskap fullt av giftigheter och äventyr. Och så resan till ön Rani, där 450 invånare lever på kopra, kokosnötens hölje och korallrevets fisk. Ett som synes paradisiskt leverne nära huvudön Papua Nya Guinea. Resan till Papua är troligen det närmaste ett paradis på jorden jag kommit, men kanske ett annat paradis än det vi drömmer om. Jag skulle hellre kalla det en annorlunda och parallell verklighet. Med besvikelse inom sig slöt målaren Paul Gauguin ögonen på sin Söderhavsö, besviken över att den civilisation han trodde sig ha lämnat i Europa, sakta sipprade in i hans drömmars landskap. Maoriernas leverne var redan på väg in i en ny tid, långt från de hedniska traditioner Paul sökte. Min resa byggde inte på drömmar om ett möjligt paradis. Snarare på en stor nyfikenhet inför en annan verklighet. Det sydfranska landskap Paul lämnade åt sin förvirrade vän Vincent van Gogh, är för mig alltjämt drömmen om det goda livet. Resan till Rani gav mig insikt om ett annat leverne, fattigt i vår bemärkelse, men rikt på naturliga tillgångar. Det enkla livets cykler. Solen ”Mata Hari” går upp, du tvättar dig i havet, fångar din fisk, äter den, fångar dagen. Månen ”Bule” hänger bakvänd över korallrevets silver-glänsande mareld. Dagen lider och med natten glider du över i en ny dag snarlik den förra. En parallell och annorlunda verklighet. Björn Wessman, Vindö |